Det blev många tårar för Rosa under de första åren. Hon kunde inte förstå hur Troy kunde prata på ett så ovänligt sätt och skälla ut henne så mycket, prata så nedvärderande om henne t.o.m. framför barnen. "Det är bra att barnen ser sanningen. JAG måste leva öppen framför mina barn. Då vet de vad som pågår!" "Men..." försökte Rosa. Troy satte fingret över sin mun och sa: "Sch! Inte ett ljud från dig!" Rosa sprang ofta till sängen och grät hejdlöst i kudden. Hon fattade inte hur det hon hade gjort kunde få honom så otroligt ur balans. Hon kände bara maktlöshet. Det här är en bok om misshandel i alla former. Rosa tar på sig skulden redan från början. Men Troy är inte bara aggressiv mot Rosa. De har fina stunder också. Rosa fortsätter att hoppas. Det finns en väg till tryggheten, men först måste Rosa lyssna på sig själv.